I'm from sweden, okaay?

Nu är båda lärarna i min grupp sjuka. Idag var det lugnt, det var Sigrid och Karin som delade på dagen och det var faktiskt just deras grupper jag tänkte fråga om jag kunde vara i ifall det blev för jobbigt i min denna veckan. Jag undrar hur långt det ska gå innan de stänger ner dagiset. De hade tydligen pratat om att stänga Felix skola i ett par veckor, fast de har inte gjort det än.

En grupp spelade upp en kort teaterpjäs som de övat in för alla andra grupper idag. Jag blev imponerad, även om jag inte förstod så mycket av handlingen. De är bara ett år äldre än mina barn och de är så duktiga.

Vi hade ett möte idag också, om situationen i lägenheten. Det var jobbigt, men det var bra att prata ut. Nu kommer vi tydligen ha en till som bor här redan från imorgon, en estnisk tjej som vi känner lite sen innan eftersom hon jobbar som lokal volontär på kontoret.

Och till helgen ska jag till Narva! Det är nästan Ryssland...

Jag har tagit det lugnt i kväll, kollat på nyaste Bring it on... Och ätit alldeles för mycket chips. Jag fick nyckeln till det stora rummet igår. Så nu kan jag få lite tid för mig själv, utan någon som kommer in i rummet var femte minut och blänger surt på mig. För det är faktiskt så det känns ibland.

Nästa vecka kommer inte bli kul. Jag tror jag har en eller två dagar med Sirli, resten skulle ha varit Kerli men hon är sjuk och måste vara hemma hela veckan, antar att det är en säkerhetsåtgärd på grund av svininfluensan. Och tjejen som brukar vikariera var inte frisk från sin influensa igår. Så det kommer antagligen bli så att någon som har tid över är i gruppen istället. Antagligen någon som inte kan engelska... Jag hoppas att jag kan prata med Sirli imorgon.

Och jag vet inte hur länge jag kommer orka, det känns som att jag är på gränsen till att ge upp hela tiden. Nu börjar jag känna att det hade varit bättre att vara hemma, att det inte är värt det när det är såhär jobbigt.

Igår var jag på den tyska festen på Saksa gümnasium, den tyska skolan i Tallinn (eller en av dem, har hört att det finns fler). Jag hade egentligen inte tänkt gå för det kändes för stressigt, men en av våra gäster ville dit lite senare än de andra, så jag åkte dit med henne. Vi tåg en trådbuss som jag aldrig tagit förr, så jag fick se en ny del av Mustamäe. När vi kom fram frågade vi ett par estniska ungdomar om vägen, fick en vägbeskrivning på förvirrad engelska och lyckades gå in på en helt annan skola. Den såg väldigt fin ut så vi tyckte det var självklart att det var en internationell skola... Vakten där tyckte väl vi såg konstiga och förvirrade ut, för han frågade något som vi inte uppfattade och vi frågade om det vad Saksa gümnasium. Han skrattade åt oss och förklarade vägen på ryska. När vi kom fram var det inte svårt att förstå att det var rätt skola, det var nämligen discoljus och musik från andra våningen... Vi fick leta runt hela byggnaden för att hitta en ingång. Jag hade väntat mig att det var för de årskurserna som motsvarar svenska gymnasiet, men där fanns elever från klass 7-12 tror jag. Och de tyska lärarna, jag kände faktiskt igen de flesta... Vi dansade, mest till tyska hits. Det var kul att träffa Teresa igen, den andra volontären de har där, som bodde med oss en vecka i september. Discot var slut tio, sen åkte vi till killarnas lägenhet och hade "efterfest". Det var trevligt, men kanske lite för mycket egentligen när jag inte mått så bra under dagen, huvudvärken är ju bara värre nu. Vi kom hem vid tre tror jag, och Felix kom hem för ett par timmar sen för han orkade inte gå hem inatt...

Idag är det mest ambitiösa jag gjort att gå till Säästu Market och köpa onyttigheter och avocado. Avocadon var en positiv överraskning, jag hade övervägt att ta spårvagnen till en annan mataffär bara för att jag var sugen på avocado...

Och som ett barn så intelligent uttryckte sig igår när Kerli frågade vilken veckodag det var: "vihmapäev!" (regndag). Det blev inte så mycket sömn inatt... Så det slutade med att jag fick en huvudvärkstablett, och sov i en timme på en soffa på dagiset. Sen hjälpte jag till när barnen skulle sova. De var väldigt tysta och lugna, jag undrar hur galna de var när jag var borta eftersom de somnade så lätt... Men jag orkade inte hela dagen, jag var väldigt glad över mina ryskakunskaper så att jag kunde få fram att jag hade huvudvärk och ville hem. Både Kerli och Veronika var nämligen sjuka idag, så jag var helt utelämnad till ryska och estniska.

Hej hej!!
Jag hade ett möte igår, själv med en från organisationen. Det verkade som om saker skulle lösa sig åtminstone tillfälligt. Fast just nu ser det inte ljust ut, det där extra rummet har de andra redan lyckats lova bort till andra tyskar. Tack så mycket... Jag vet verkligen inte vad jag ska göra.

Och lite svar på frågor också...
- Jag åker hem 19 december. Ska bli väldigt skönt :)
- Moskva/Kultus är enligt min guidebok ett av Tallinns populäraste caféer/uteställen. Fast för att vara det är där alltid väldigt tomt...

Det är bara så jobbigt att helgen är över nu och att det är nästan fyra veckor till jag åker hem.

De har speglar i taket på Moskva!

Eller Kultus som det heter nu, inte alls lika bra namn men kanske mer passande på Frihetstorget...

Jag sitter i köket med tre tyska killar. De lyssnar på tysk musik. Och de vågar klaga över ABBA...

Nu rostar de tunnbröd också. Som de dessutom har testat att äta med majonäs och grillkrydda. Jag tror aldrig jag kommer våga åka till det landet...

Ibland krockar planerna... Jag var helt övertygad om att jag skulle ha lägenheten för mig själv och kunna springa mellan köket och mitt rum hur mycket som helst, att de andra möjligen skulle förfesta här men sen ge sig ut i natten. Men när jag kom hem hade Laura redan gjort det mysigt i sitt hörn av rummet, med tända ljus och en film på laptopen, och nu ska hon sova, så idag fick jag bosätta mig i köket. Louisa är inte hemma och Felix förfestar för sig själv med tysk partymusik...

Jag vaccinerade mig igår. Jag blev insläppt trots att mottagningen såg stängd ut. Trots att det satt en lapp på dörren där det stod att de stänger 18 och klockan kanske var fem...

Läkaren som gav mig sprutan var väldigt bra, jag sa att jag var rädd för sprutor och då sa han att han jobbat på barnsjukhus innan så han var van vid det, sen när han skulle ta sprutan så gjorde han det så snabbt att jag inte han börja få panik, utan att säga till före. Så skönt att få det avklarat. Sen mådde jag illa när jag kom hem, jag fick tvinga i mig ett par mackor och en kopp nyponsoppa, sen somnade jag vid åtta-tiden, jag har inte sovit så bra på länge.

Hela helgen blir nog lugn för mig, eftersom jag som sagt sov igår och kvällens stora event i Tallinn är en fotbollslandskamp på A le coq Arena. Det hade varit trevligt med en anledning att köpa en Eesti-halsduk, men jag vill inte betala mer än 35 kroon (priset för en öl på Nimeta...) för att se fotboll!

Jag börjar med det som varit bra:

• jag fick leka med mina ungar igen, i snö dessutom
• vi har en praktikant i gruppen i en månad nu
• dagens roligaste: i en grupp som jag kallar Sigridgruppen (en lärare och en assistent heter Sigrid) har de också fått en praktikant. Hon heter Sigrid.

Och det mindra bra:

• språklektionen. Jag ska försöka sammanfatta: vi förstod inte en övning, hon flippade ut totalt och det slutade med storbråk, och det blir nog inga fler språklektioner
• ett ledset barn, och jag vet inte om jag kan ta reda på varför han var så ledsen. De andra säger att han bara vill ha min uppmärksamhet. Men när han vill ha min uppmärksamhet brukar han lugna ner sig på ett par sekunder när han får den, det gjorde han inte idag.
• behöver jag säga tvättmaskin? på mötet igår fick jag veta att hyresvärden sagt till Continuous Action att det är svårt för honom att kommunicera med dem för han är så dålig på estniska, när reparatören var här för att kolla vad felet var pratade han minsann hur bra estniska som helst eftersom han fortfarande tror att jag är ryss...

Åh vad estniska barnlekar kan vara underhållande. Det näst roligaste var Tyskland, med väldigt fyrkantiga rörelser. Tyskarnas miner var fantastiska.

Vi hade möte idag, vi var på mitt dagis och efter mötet ville min rektor lära ut en sång. Sen skulle vi sjunga sången som man "gör" i olika länder... Sverige fanns inte med, jag kanske ska vara glad för det.

Just nu hade jag velat vara hemma, i Lund. Jag saknar att hänga i en källare och dricka billigt vin! Nej, sånt kan jag göra i Tallinn också, men jag saknar sammanhållningen, jag saknar alla roliga fester, jag saknar nästan att hacka lök i så stora mängder och att göra scones varje eftermiddag i tre veckor... Och alla sånger, bastukvällar, lekar, galenskap. Varför finns inte spex i Estland? (Jag har fått en förklaring av en estnisk student en kväll på Levikas, men ändå...)

 

Så roligt är det inte att bråka om disken i Tallinn...

Om ni vill veta vad jag missar så gå in här...

 

Jag var i världens finaste stad igår ♥

Idag har det snöat hela dagen, det har inte slutat än. Och det här är Uue Maailma, mitt hus är dock inte med på bilden.

 

För övrigt så har vi fortfarande ingen tvättmaskin. Och mitt handtvättmedel är snart slut. Och det är jobbigt att handtvätta.

Nu har jag varit på mitt första estniska läkarbesök. Jag fick ingen tid direkt, så jag hade två timmar på mig att åka till posten och hämta ett paket. Det var nyponsoppa och Lundagård, tack mamma! När jag kom tillbaka fick jag träffa en läkare, som konstaterade att det var som jag misstänkte, jag har öroninflammation. Jag har fått pencillin men måste stanna hemma så länge jag tar det. Jag som redan är uttråkad... Jag har bett Kerli och Sirli om något att göra hemma, så nu väntar jag spänt på ett meddelande från Sirli. Jag saknar mina små barn.

Jag är inte säker på att den första meningen är rätt. Men den andra betyder jag är sjuk. Jag är lite sugen på att ringa taxibolagen som inte svarade i telefon i lördags och skälla på dem, för det är deras fel att jag blev så kall då, och antagligen därför jag är sjuk nu. Annars hade jag kanske varit lite småförkyld.

Det är tråkigt att vara hemma. Jag har mest tittat på SVT play, har sett hela En ö i havet och Svenska dialektmysterier... Och så har jag handtvättat alla mina underkläder, och försökt få mannen som äger lägenheten att laga tvättmaskinen. Han försökte övertyga mig om att jag var åtminstone lite ryss. Det är ganska roligt i efterhand, men då var det lite jobbigt att höra "but you speak russian... and you're name is Anna... are you really swedish?". Jag ville ju bara ha min tvättmaskin och min kökslampa! Nu är kökslampan lagad, men imorgon blir det mer handtvätt, för han verkade mindre teknisk än vad jag är när det gäller tvättmaskiner.

Nu ska jag sova, och imorgon ska jag ta spårvagnen en hållplats för att gå till doktorn. Är man sjuk får man vara lat!