I'm from sweden, okaay?

Den här dagen har mest varit stressig. Det känns som att de förväntar sig att jag ska göra mer än att klara av. Det är svårt att ensam ta hand om flera barn när man inte kan språket. Jag hade nog tyckt att det var tillräckligt jobbigt om jag hade varit i Sverige på ett svenskt dagis där jag faktiskt kan säga till barnen vad jag vill att de ska göra. Dagens mest använda ord är nog ei (nej) och tule (kom, vet dock inte om det är grammatiskt korrekt). Jag skulle få med mig fem barn ut på gården, se till att de inte hamnade på fel avdelning, ta på mig skor och jacka och hålla koll på en pojke som var på väg att rymma från dagis. Lite mycket för andra dagen kanske? De andra behöver bara vara där halva dagar denna veckan och får leka lite med barnen. Imorgon ska jag ha ett möte med rektorn (säger man så på ett dagis?) imorgon, jag hoppas att vi kan diskutera mer vad jag egentligen ska göra och så imorgon. Och om jag kan få ledigt för att åka till Tartu redan efter två veckor.
Jag måste nog prata med någon om mina arbetstider också, jag hade hellre börjat tidigare och gått tidigare, för nu kommer jag hem sju om jag har otur med bussarna eller gör som idag och tar fel buss, sen går vilse i centrum eftersom jag får för mig att jag ska till Viru Keskus men sen inser att jag inte vet vad jag ska göra där och sen inte kan bestämma mig för om jag ska försöka ta reda på bankens öppetider eller gå hem. Jag längtar efter mitt busskort, då kommer jag kunna ta bussen två hållplatser när jag vill hem/till centrum och inte orkar gå. Man kan nämligen inte byta buss och behålla samma biljett här.
Jag längtar till helgen, en dag kvar! Vi ska antagligen till ett studentställe någonstans nära universitetet. Vi bor precis vid Tallinns tekniska högskola, sen finns det Tallinns tekniska universitet (busshållplatsen innan mitt dagis, jag var den enda under 75 som inte gick av där idag) och Tallinns universitet.
Jag märker redan stora skillnader på svenska och estniska dagis. På dagiset jag praoade på i Sverige hade man alltid en samling på morgonen när alla har kommit, här springer barnen bara omkring som de vill. Och när de har ätit färdigt lämnar de alltid bordet och börjar leka igen, det känns väldigt fel, jag tycker att man borde vänta på de som äter lite långsammare. Jag kanske kan lära dem Kiitos, funkar det med treåringar? Läraren försökte ha en gemensam aktivitet idag, men det gick inte alls, det var kanske fem barn som lyssnade på henne, resten sprang iväg direkt. Och det är hela tiden likadant, barnen gör vad de vill. Alla barn sover efter lunch, de äldsta barnen också. Jag tror inte direkt att de behöver mer energi...