I'm from sweden, okaay?

Hej!
Nu är jag på flygplatsen och dödar tid på typiskt estniskt sätt, leker med min laptop! Nästa gång jag skriver är jag i Sverige, helt galet. Har sagt hejdå till Louisa och Felix, skrivit ett brev till Laura eftersom jag inte ville väcka henne, åkt spårvagn och buss med en tung väska (skyller på julklapparna...) och kommit undan med ett kilos övervikt. Jag tror att jag borde skylla på min julklapp från Kerli, den var ganska tung. Men så är den till hela familjen också.

Nu ska jag sluta skriva innan mitt batteri dör. Vi ses snart! Varsti näeme!

Nu är det bara timmar kvar här, för detta aret. Jag skulle dela min tid mellan tva grupper, men jag fastnade hos Puhh. Lekte frisör/affär med Meribel hela förmiddagen, jag kan lova att det gick bättre än när jag lekte frisör pa dagis när jag var liten, mitt har är visserligen inte lika uppsatt som det var när jag kom men det är atminstone kvar ;). Jag fick vara inne och skriva en rapport om Narva när barnen lekte utomhus, 15 minusgrader är inte roligt... När de kom in var deras sma händer sa kalla. Trots dubbla vantar.

Ja, det är sista dagarna i Estland för det här året. Imorgon är det jobb, jag ska dela min dag mellan Taevatäheke (vet bara att det betyder något med stjärna eftersom de har en stjärna på dörren) och Puhh. Och så har jag lovat att dricka te. Det känns så konstigt att nästa gång jag kommer dit sen är det ett nytt år, och redan januari och lite ljusare. Och förhoppningsvis mycket varmare...

Jag har varit sjuk i ett par dagar, så jag har inte hunnit vara på småbarnsavdelningen som planerat. Så idag var jag där en stund och drack te med lärarna, det var spännande och ett riktigt test av mina estniskakunskaper eftersom de inte kan engelska. Barnen däremot har jag inte träffat, jag tog sovmorgon idag så jag kom till lunch, som jag åt med Puhh, estnisk julmat var det. Sen passade jag Puhh-barnen en stund när de sov, och pratade med en lärare från grannavdelningen.

Nu har jag försökt packa, just nu är det kaos i min väska... Men nästan alla julklappar är nerpackade nu. De som är köpta alltså...

Mina barn är så söta. Det kändes extra hemskt att inte ha någon kamera idag när de var finklädda. Åh vad jag vill ha en bild på Kevin i skjorta och slips. Får se om jag kan få gruppfotot åtminstone. Och helst bilden när mina små pojkar sitter i tomtens knä och jag sitter bredvid och ser otroligt stolt ut. Eller det är så jag tänker mig att den bilden blev. Vad jag svamlar nu... Det var roligt med julfest även om föräldrarna inte riktigt vågar prata med mig för de tror att de inte kan engelska. Jag fick julklappar, dels en som jag tror var från föräldrarna, olika sorters estnisk choklad. Och en bok från Sirli, med Nalle Puh såklart. Den ska jag ta med hem så jag kan plugga lite estniska över julen.

Nu är min vecka med de stora barnen slut, nästa vecka ska jag vara med de allra minsta. Gruppen jag ska vara i ska vara väldigt bra, barnen ska klara av det mesta själva. Trots att de är ett år yngre än "mina" barn.

Idag är planen att först gå till julmarknaden i på Rådhusplatsen. Jag vet inte om jag ska köpa något där, Sirli sa att det mest är dyrt och att hon aldrig hört så mycket finska som när hon var där. Men jag måste ju ha upplevt julmarknaden i Tallinn. Sen ska jag gå till Rimi för att köpa nödvändigheter som toalettpapper och förhoppningsvis knäckingredienser om jag hittar, och kanske någon cider inför kvällens fest. Om det inte finns någon Tiimari-butik vid Rimi ska jag inom Viru Keskus också för att köpa lite glitter och paljetter att pyssla med inför Puhh's julfest på måndag.

Ikväll blir det fest här i lägenheten, Felix fyllde år i veckan så nu är alla volontärer plus några av hans kollegor inbjudna hit. Det blir nog roligt.

Det känns lite konstigt att vara i en annan grupp. Jag saknar mina barn såklart men jag märker verkligen att jag orkar med mer. Men jag har bestämt att jag vill vara med Puhh någon dag i veckan, annars kommer det bli för tomt... Särskilt när min favorit äntligen är tillbaka efter en månads sjukfrånvaro. Jag blev så glad när jag såg en orange jacka och randig mössa bland Puhh-barnen ute på gården idag.
De stora barnen är så... stora. De kan liksom allt redan, och för det mesta är de snälla och duktiga. Idag målade vi änglar, som är veckans tema, och de som inte fick plats vid bordet tittade på film eller gjorde övningar i en pysselbok om trafikregler. Imorgon ska de på teater i gamla stan, men eftersom detta verkar vara min otursvecka så ska jag på möte med Continuous Action imorgon. Vet inte vem som ska gå med mig eftersom Kerli jobbar och alla andra är på kurs, men det kanske är min tur att klara mig själv den här gången.

Jag har fortfarande ingen fungerande mobil, men jag har nycklar till lägenheten och ett nytt bankkort. Båda mina konton var orörda, hade till och med mer på det estniska än jag trodde. Har köpt en ny plånbok också, och lite julklappar.

För er som inte vet så blev jag av med min väska med innehåll i Narva. Så jag tänkte bara skriva lite vad som hänt idag så att ni vet.

Jag var på jobbet, var i Puhh (betyder Nalle Puh) igen under förmiddagen, och gjorde en inbjudan till deras julfest. På eftermiddagen satt jag på "kontoret" på dagiset för att bland annat göra en svensk polisanmälan, och prata med personalen. De har antagligen hittat en mobiltelefon som jag kan få låna nu, får den nog redan imorgon så då kan jag växla lite svenska pengar som jag hade kvar till estniska och sen köpa ett nytt kontantkort. Bankomatkort får jag redan på onsdag. Nycklar har jag inte än, det är väldigt frustrerande. Idag fick jag hänga på kontoret någon timme efter jobbet för att gå hem med Kaisa, eftersom ingen annan var hemma eller ens svarade i telefon. Förhoppningsvis löser det sig imorgon. Då har vi åtminstone språklektion, så jag kommer träffa de andra och kunna låna nycklar om de inte ska hem.

Imorgon blir det min första dag med Kiisupesa (betyder kattungens bo eller näste, ungefär). Ska bli roligt... Det kommer nog kännas tomt utan alla galna Puhh-barn, alla andra avdelningar verkar så tysta och lugna.

... eller snarare mitt batteri. Kameran dog nämligen idag, men näst sista dag med Puhh-barnen på jag vet inte hur länge. Jag ville ju ta hundratals bilder... Får hoppas att jag hinner imorgon. Jag har också ritat en prinsessa och ett slott tillsammans med Carol-Liis (jag ritade, hon fyllde på med rosa där hon tyckte att det behövdes, särskilt i prinsessans ansikte...) och byggt ett stort sandslott åt Miia. Jag kommer sakna dem... Men jag ser fram emot en vecka hos Kiisupesa!

Idag hade vi en annan vikarie i gruppen, hon som brukar vara där men har varit sjuk de senaste veckorna. Det var en ganska lugn dag, men jag vet att vår grupp diskuterades väldigt mycket nu när andra lärare varit där en dag och sett hur det är. Det jag fick veta var att de har för lite regler i gruppen, som jag ju också har känt från första början. Och att vissa barn alltid för göra som de vill. Och att det är dumt att jag ska vara där och lida av att lärarna inte kan hantera gruppen. Nästa vecka ska jag vara i en annan grupp.

Nu är båda lärarna i min grupp sjuka. Idag var det lugnt, det var Sigrid och Karin som delade på dagen och det var faktiskt just deras grupper jag tänkte fråga om jag kunde vara i ifall det blev för jobbigt i min denna veckan. Jag undrar hur långt det ska gå innan de stänger ner dagiset. De hade tydligen pratat om att stänga Felix skola i ett par veckor, fast de har inte gjort det än.

En grupp spelade upp en kort teaterpjäs som de övat in för alla andra grupper idag. Jag blev imponerad, även om jag inte förstod så mycket av handlingen. De är bara ett år äldre än mina barn och de är så duktiga.

Vi hade ett möte idag också, om situationen i lägenheten. Det var jobbigt, men det var bra att prata ut. Nu kommer vi tydligen ha en till som bor här redan från imorgon, en estnisk tjej som vi känner lite sen innan eftersom hon jobbar som lokal volontär på kontoret.

Och till helgen ska jag till Narva! Det är nästan Ryssland...

Jag har tagit det lugnt i kväll, kollat på nyaste Bring it on... Och ätit alldeles för mycket chips. Jag fick nyckeln till det stora rummet igår. Så nu kan jag få lite tid för mig själv, utan någon som kommer in i rummet var femte minut och blänger surt på mig. För det är faktiskt så det känns ibland.

Nästa vecka kommer inte bli kul. Jag tror jag har en eller två dagar med Sirli, resten skulle ha varit Kerli men hon är sjuk och måste vara hemma hela veckan, antar att det är en säkerhetsåtgärd på grund av svininfluensan. Och tjejen som brukar vikariera var inte frisk från sin influensa igår. Så det kommer antagligen bli så att någon som har tid över är i gruppen istället. Antagligen någon som inte kan engelska... Jag hoppas att jag kan prata med Sirli imorgon.

Och jag vet inte hur länge jag kommer orka, det känns som att jag är på gränsen till att ge upp hela tiden. Nu börjar jag känna att det hade varit bättre att vara hemma, att det inte är värt det när det är såhär jobbigt.

Igår var jag på den tyska festen på Saksa gümnasium, den tyska skolan i Tallinn (eller en av dem, har hört att det finns fler). Jag hade egentligen inte tänkt gå för det kändes för stressigt, men en av våra gäster ville dit lite senare än de andra, så jag åkte dit med henne. Vi tåg en trådbuss som jag aldrig tagit förr, så jag fick se en ny del av Mustamäe. När vi kom fram frågade vi ett par estniska ungdomar om vägen, fick en vägbeskrivning på förvirrad engelska och lyckades gå in på en helt annan skola. Den såg väldigt fin ut så vi tyckte det var självklart att det var en internationell skola... Vakten där tyckte väl vi såg konstiga och förvirrade ut, för han frågade något som vi inte uppfattade och vi frågade om det vad Saksa gümnasium. Han skrattade åt oss och förklarade vägen på ryska. När vi kom fram var det inte svårt att förstå att det var rätt skola, det var nämligen discoljus och musik från andra våningen... Vi fick leta runt hela byggnaden för att hitta en ingång. Jag hade väntat mig att det var för de årskurserna som motsvarar svenska gymnasiet, men där fanns elever från klass 7-12 tror jag. Och de tyska lärarna, jag kände faktiskt igen de flesta... Vi dansade, mest till tyska hits. Det var kul att träffa Teresa igen, den andra volontären de har där, som bodde med oss en vecka i september. Discot var slut tio, sen åkte vi till killarnas lägenhet och hade "efterfest". Det var trevligt, men kanske lite för mycket egentligen när jag inte mått så bra under dagen, huvudvärken är ju bara värre nu. Vi kom hem vid tre tror jag, och Felix kom hem för ett par timmar sen för han orkade inte gå hem inatt...

Idag är det mest ambitiösa jag gjort att gå till Säästu Market och köpa onyttigheter och avocado. Avocadon var en positiv överraskning, jag hade övervägt att ta spårvagnen till en annan mataffär bara för att jag var sugen på avocado...

Och som ett barn så intelligent uttryckte sig igår när Kerli frågade vilken veckodag det var: "vihmapäev!" (regndag). Det blev inte så mycket sömn inatt... Så det slutade med att jag fick en huvudvärkstablett, och sov i en timme på en soffa på dagiset. Sen hjälpte jag till när barnen skulle sova. De var väldigt tysta och lugna, jag undrar hur galna de var när jag var borta eftersom de somnade så lätt... Men jag orkade inte hela dagen, jag var väldigt glad över mina ryskakunskaper så att jag kunde få fram att jag hade huvudvärk och ville hem. Både Kerli och Veronika var nämligen sjuka idag, så jag var helt utelämnad till ryska och estniska.

Hej hej!!
Jag hade ett möte igår, själv med en från organisationen. Det verkade som om saker skulle lösa sig åtminstone tillfälligt. Fast just nu ser det inte ljust ut, det där extra rummet har de andra redan lyckats lova bort till andra tyskar. Tack så mycket... Jag vet verkligen inte vad jag ska göra.

Och lite svar på frågor också...
- Jag åker hem 19 december. Ska bli väldigt skönt :)
- Moskva/Kultus är enligt min guidebok ett av Tallinns populäraste caféer/uteställen. Fast för att vara det är där alltid väldigt tomt...

Det är bara så jobbigt att helgen är över nu och att det är nästan fyra veckor till jag åker hem.

De har speglar i taket på Moskva!

Eller Kultus som det heter nu, inte alls lika bra namn men kanske mer passande på Frihetstorget...

Jag sitter i köket med tre tyska killar. De lyssnar på tysk musik. Och de vågar klaga över ABBA...

Nu rostar de tunnbröd också. Som de dessutom har testat att äta med majonäs och grillkrydda. Jag tror aldrig jag kommer våga åka till det landet...

Ibland krockar planerna... Jag var helt övertygad om att jag skulle ha lägenheten för mig själv och kunna springa mellan köket och mitt rum hur mycket som helst, att de andra möjligen skulle förfesta här men sen ge sig ut i natten. Men när jag kom hem hade Laura redan gjort det mysigt i sitt hörn av rummet, med tända ljus och en film på laptopen, och nu ska hon sova, så idag fick jag bosätta mig i köket. Louisa är inte hemma och Felix förfestar för sig själv med tysk partymusik...

Jag vaccinerade mig igår. Jag blev insläppt trots att mottagningen såg stängd ut. Trots att det satt en lapp på dörren där det stod att de stänger 18 och klockan kanske var fem...

Läkaren som gav mig sprutan var väldigt bra, jag sa att jag var rädd för sprutor och då sa han att han jobbat på barnsjukhus innan så han var van vid det, sen när han skulle ta sprutan så gjorde han det så snabbt att jag inte han börja få panik, utan att säga till före. Så skönt att få det avklarat. Sen mådde jag illa när jag kom hem, jag fick tvinga i mig ett par mackor och en kopp nyponsoppa, sen somnade jag vid åtta-tiden, jag har inte sovit så bra på länge.

Hela helgen blir nog lugn för mig, eftersom jag som sagt sov igår och kvällens stora event i Tallinn är en fotbollslandskamp på A le coq Arena. Det hade varit trevligt med en anledning att köpa en Eesti-halsduk, men jag vill inte betala mer än 35 kroon (priset för en öl på Nimeta...) för att se fotboll!

Jag börjar med det som varit bra:

• jag fick leka med mina ungar igen, i snö dessutom
• vi har en praktikant i gruppen i en månad nu
• dagens roligaste: i en grupp som jag kallar Sigridgruppen (en lärare och en assistent heter Sigrid) har de också fått en praktikant. Hon heter Sigrid.

Och det mindra bra:

• språklektionen. Jag ska försöka sammanfatta: vi förstod inte en övning, hon flippade ut totalt och det slutade med storbråk, och det blir nog inga fler språklektioner
• ett ledset barn, och jag vet inte om jag kan ta reda på varför han var så ledsen. De andra säger att han bara vill ha min uppmärksamhet. Men när han vill ha min uppmärksamhet brukar han lugna ner sig på ett par sekunder när han får den, det gjorde han inte idag.
• behöver jag säga tvättmaskin? på mötet igår fick jag veta att hyresvärden sagt till Continuous Action att det är svårt för honom att kommunicera med dem för han är så dålig på estniska, när reparatören var här för att kolla vad felet var pratade han minsann hur bra estniska som helst eftersom han fortfarande tror att jag är ryss...

Åh vad estniska barnlekar kan vara underhållande. Det näst roligaste var Tyskland, med väldigt fyrkantiga rörelser. Tyskarnas miner var fantastiska.

Vi hade möte idag, vi var på mitt dagis och efter mötet ville min rektor lära ut en sång. Sen skulle vi sjunga sången som man "gör" i olika länder... Sverige fanns inte med, jag kanske ska vara glad för det.